pepp talk till mig själv!

I de privata bloggar jag har (de här är ju ingen privat dock) skriver jag alltid om mina innersta känslor. Kan få ont av att läsa dem efteråt eftersom det finns så mycket smärta i dem. Som bara jag känner. 

Men det är sällan jag skriver när jag är lycklig. För det är jag just. Sådär glad att jag inte kan kontrollera mitt beteende! Jag ser lyckan trots att mörker och känslor ligger så nära mig. Men jag väljer att se bort dem. Mest för att jag helt enkelt inte kan gå att vara ledsen i flera månader! Hur skulle det se ut? 
Jag ska ta en vecka i taget, för jag är för rastlös för att ta en dag i taget. 
Men jennie, när du läser det här om tre månader när du mår jätte dåligt, tänk då på hur du mådde i januari.
Tänk på glädjen som ständigt fanns runt omkring dig, tänk på alla komplimanger du fick.
Tänk på kvällarna du alltid spenderade i ditt rum med glädje, trots att tiden tickar.
Tänk på vilka fantastiska vänner du faktiskt har.
Tänk på vilka otroliga föräldrar du har, som alltid ställer upp.
Och glöm inte bort din underbara storebror som alltid ställer upp, ring honom.
Tänk på hur bra du egentligen kan må, och må så fullt ut.
Bara för att saker och ting runt omkring dig är jobbigt, allting försvinner och det är så mycket förändringar, betyder inte det att du måste gråta. Att du måste ligga i foster ställning flera nätter i rad bara för att det gör ont och att folk förväntar att du ska göra det.
Gråt en skvätt i stället, sen gå ut och gå i det fina vår vädret.
Ring en vän och umgås istället för att sitta inne och vara ledsen!
Tänk på att det är dina sista månader du kommer spendera i Smedjebacken, gör det bästa av det.
Och var lycklig, längta tills du slutar skolan, tills ni festar på kvällen och tills du får flytta in påriktigt, gråt inte för det du lämnar bakom dig, du har gjort det bästa och det mesta utav huset.
Du har levt 15 fantasktiska år i huset och du hade inte gjort det annorlunda om du fick göra om det, glöm inte det. 

Du är starkare än du tillåter dig själv ibland, så låt dig vara stark ett par månader!!
/jennie

tired

Egentligen är jag inte det. Trött alltså. 
Jag är inte trött på livet, på mig själv eller min omgivning. Okej, nu ljög jag. Skulle kunna spy på min omgivning, så trött är jag på vissa människor.
Men jag är trött på att vara på ett ställe i mitt liv där jag inte vet någonting om någonting alls. Om flytten, mina vänner, killar och allting. Vissa saker är det skönt att inte veta, men flytten är det svårt med faktiskt. Längtar ibland så varenda cell i min kropp nästan spricker och ibland gör det så ont att jag bara vill lägga mig i fosterställning på golvet och gråta. Med andra ord, jag är osäker.
Idag, insåg jag att antalet vänner jag anser vara min äkta vänner på riktigt går nästan att räkna på en hand. Skrattretande va? Men jag räknar dock in min äldsta kusin i antalet. Hon är så stark, så smart och så otroligt snäll. Kan börja gråta ibland för att jag saknar Henne så otroligt mycket. Men snart kommer de hit. 
Fyra(tre) tjejer i min ålder, typ 2 killar sen min bror och några fler i släkten är antalet äkta vänner. OCH jag älskar dem så otroligt mycket.
Nu är datum ändrade, dock till det bättre och det känns bättre. Dock närmare och stressen börjar smyga sig fram. Lovar mig själv att jag inte ska gå in i väggen, få en ätstörning och gå ner för mycket i vikt under flytten. LOVARLOVARLOVAR. Vill inte hamna någonstans i närheten av ångest igen, det vill jag verkligen inte!
Förstår inte varför jag skriver detta i min gamla blogg. Kanske för att jag inte vill att någon ska läsa eller för att någon ska. Förvirrar mig själv, haha.

just gonna stand there and watch me burn?

På hösten tänker jag ofta tillbaka
tillbaka på tider som jag varit glad, ledsen och arg.
Jag vet inte varför jag gör så, varför jag tvingar mig själv att spela upp minnen i huvudet.
Kanske längtan till en tid då jag mådde bra, bättre, bäst?
Kanske för att förstå hur mycket jag växt sen den tiden och vad jag har läst mig om folk.
Vad jag lärt mig om mig själv.

När jag gick i 4an, trodde jag aldrig att jag skulle bli sviken av en vän.
Jag kommer ihåg en gång när jag bubbelbadade med min älskade kusin tobias och han sa:
"Vad du än gör, ta hand om dina vänner när du kommer upp i högstadiet.
var rädd om dem, försiktig med vad du säger och vad du gör"
Då var högstadiet hur långt bort som helst och jag förstod inte vad han menade.
Ville kanske inte förstå, att förlora en vän var någonting jag inte upplevt innan.

Men i 6an började hormonerna spöka med oss tjejer och vi bråkade, blev osams med folk man alltid stått nära och älskat.
Man förstod liksom inte varför allting hängde.
I 7an började killar komma in i bilen, man fick ännu mer vänner, vissa som betydde mer och andra mindre.
Man förlorade, vann och gick vidare.

Vad jag egentligen vill säga, är att trots alla motgångar jag mött,
trots alla gånger då allting varit skit och ingen har förstått, tog man sig upp.
Med eller utan hjälp.
Trots att det ser mörkt ut, en lång väg att gå så går det bra.
Det går tillslut.
Och du kommer vara glad att du tog dig upp.
Även om det tar ätstörningar, festande, idiotiska handlingar för att förstå vad man ska göra.
Vilken väg som man ska ta för att komma upp.
Man får sörja, har det hänt någonting får man vara ledsen. Det är okej, tvivla aldrig på det.
Man har rätt att säga ifrån om någon gör illa en.
Jag behöver inte vänner som gång på gång hugger mig i ryggen, och de behöver inte mig.

Därför försöker jag att ge all min kärlek till de som inte hugger mig i ryggen, de som bryr sig om mig och de som jag bryr mig om.
Min underbara familj, storebror och mina vänner.

Jag vet att livet inte alltid är lätt.
Ingen är perfekt och man är inte alltid glad.
Men man har rätt att vara irriterad.
Och man ska ta hand om sina vänner, för de behöver man mer än men egentligen tror.

Men jag tror starkt på att om jag är glad, skrattar mycket och utstrålar mycket energi så kommer flera att bli glada i min närhet. Det smittar av sig.
Så tänk på det, att ett leende kan göra någons dag.


stop- and stare

Stop and stare
I think i'm moving but i go nowhere
Yeah, i know that everyone gets scared.
I've becomed what i can't be
Oh, do you see what i see?


twilight

"när man älskade den som skulle döda en, hade man inga valmöjligheter.
hur ska man kunna kämpa emot eller fly, om det innebar att man sårade den man älskade?
om livet var allt man hade att ge, hur kunde man då låta bli att ge det?"


Kärleksböcker har sedan länge varit en stor favorit hos mig. Att få läsa om äkta kärlek och få vara en "del" av det, är en underbar känsla. De tilltalar mig även på det sättet att de även kan beskriva lite verklighet, då livet inte alltid svävar på moln. För så är det, ibland mår man jättebra och ibland är det inte bra. Det är även så i alla möjliga förhållande till folk, om det så är ens pojkvän, bästavän eller någon i familjen. Ibland fungerar allting jättebra men helt plötslig kommer man inte överrens, inte mer än så.

Som tonåring har jag börjat fundera väldigt mycket på livet här och nu, och mest framtiden. Hur kommer mitt liv se ut om 10 år när jag är 25 liksom :-)? Det är så himla långt bort, och så mycket jag ska hinna göra. Men ändå kan jag inte låta bli att var nyfiken på hur det kan se ut. Kommer jag ha en egen bostad, ha ett bra jobb och mycket pengar? Kommer jag ha en pojkvän, eller kanske till och med vara en mamma?
Men trots min nyfikenhet är jag nog ganska glad att jag inte vet så jag slipper känna någon press.
Jag behöver få vara en tonåring ett tag, måste få göra mina egna misstag innan jag växer upp "helt" och måste på få leva som jag vill ett tag innan jag gör någonting annat, det tror jag är väldigt viktigt.

Jag älskar saker som tilltalar mig, om det så är en skog eller en bra blogg/bok. Livet är spännande eftersom ingen vet vad som ska hända. Jag älskar att resa och att få prova på nya saker. Jag skulle så himla gärna åka till en djungel eller en regnskog (vattenfall!) bara för att det verkar väldigt intressant. Men bara om alla småkryp skulle hålla sig borta från mig, de är läskiga.. hehe. Livet är någonting som jag ska försöka leva fullt ut och göra det bästa jag kan av. Våga ta risker och göra misstag, allt det dåliga för någonting bra med sig. Ödet. Mitt mål är att kunna sista och berätta för mina barnbarn vilka änventyr jag gjorde som ung och sitta där och vara smart o erfaren. Precis som mina far- och morföräldrar har gjort till mig.


(söt bild!)

För att avsluta det här underbara inlägget (höhö) så tänkte jag bara säga till min familj& släkt, att jag älskar er allihopa sjukt mycket! Ni är guldvärda och finns alltid för mig, det uppskattar jag verkligen :-)
Och till mina underbara vänner, tack för att ni alltid finns för mig även om ni bara får mig att skratta. Ni är bäst, hade inte önskat mig någonting annat. (till er som vet att ni betyder lite mera, så älskar jag er sjukt mycket!)

Puss!

boy

mitt hjärta slår lite fortare i din närhet,
kanske även hoppar över ett slag.
du lyfter upp mej, när jag helst vill ligga ner.
du tar min hand, och håller den hårt.
släpp den aldrig baby


tankar från en annan blogg

Det är tomma ord,
Följt av tomma rader.
Jag skrev världens längsta inlägg nyss,
Men vägrar lägga upp det (-:

Sparat iallafall!

Nu ska jag försöka sova.
Jag hoppas någon liten prins kommer och räddar mej snart.

Puss

Jag har en annan blogg, där jag skriver väldigt djupa texter om mej själv.
Sanningar som jag aldrig skulle berätta här, för jag vet inte vilka som läser.
Jag vet inte ens om jag vill veta vilka som läser.
På den andra bloggen uppdaterar jag oftare, det är liksom lättare att skriva djupare texter, än vad man gjort idag.
Jag fattar om den här bloggen är tråkig, men jag skriver mer för min egna framtida skull.
För att jag en dag ska kunna läsa vad jag gjorde i mitt 14-15 åriga liv.
Jag skulle kunna skriva vilka fester jag varit på, vilka killar jag håller på med och sånna saker.
Men det vill jag inte berätta för allmänheten, onödigt tycker jag.

Bara något som jag tyckte att ni skulle veta

update

i guess i still wish you well,
with a little bit of heaven and a little bit of hell.


Jag lagar mat till mej och storebror :-)!
Mummmms

något jag tänkt på ett tag

vi kommer aldrig kunna börja om igen.
vårat förflutna kommer alltid finnas där, precis bakom.
jagar en dag som natt. man försöker springa ifrån den, men ibland går det inte.

man stannar upp och tänker samma tanke som alla andra gånger.
"om jag bara hade gjort så" eller, "varför sa jag aldrig det"
tillbaka finns ingen väg.
man måste bara lära sej att leva med det.
förlåta sej själv också. för alla misstag man gjort.
det finns ingneting som vrider tillbaka tiden

det kommer aldrig bli detsamma igen.
men tillsammans kan man gå vidare och se framåt.
trots sitt förflutna.


one tree hill

"Kära molly, det här låter lite konstigt.
jag vill att du målar över min gamla gardderobsdörr.

saken är den att det aldrig kommer finnas en tid när du är mer ärlig,
när dina övertygelser är starkare eller när dina motiv är renare än de är nu.
vilket betyder att du ska jaga det som hetsar upp dej.
var självsäker och ta risker.

och måla över mina ord, så du kan skriva dina egna.
min story kanske inspirerade dej, men jag lovar att din story inspirerar
nästa tjej som ska bo i vårt rum.
du behöver ingen som skriver om dej för att ditt liv ska vara betydelsefullt.
du kan skriva om dej själv, bestämma ditt eget öde.
om några år kommer nästa tjej att vilja behålla vad du skrev på dörren
för att du ska få veta hur inspirerande ditt liv är.

och du kan säga ill den tjejen att måla över dörren,
för att du insåg att orden du skrev, vännerna du hade,
behovet du kände kommer alltid finnas under färgen.
kärleken du hyste finns alltid där.
gnistan från någit oförnekligt, och hoppets frö.
vad som än händer brinner kärleken våldsamt precis under ytan.

Din tillgivne, Peyton."

lite mer om mej, typ

en chans att förstå mej mera, kanske.

 

jag skulle vilja lära känna mej själv.

nog för att jag vet mest om mej, vill jag komma till djupet.

jag skulle vilja veta varför jag beter mej på ett visst vis.

varför jag gör som jag gör, reagerar som jag reagerar.

 

jag liter mer på killar än tjejer.

killar håller de dom lovar, dom är tysta om saker dom ska vara tysta om.

dom skvallrar inte på samma sätt som oss tjejer.

för det gör vi, även om vi lovar att vara tysta, så säger vi det till någon.

mina djupaste hemligheter berättar jag mina närmaste, men på något sätt är det enklare att vara ärlig mot en kille.

fast jag litar på mina tjej kompisar också. och dom jag litar på vet vilka dom är.

det är speciellt med dom tjejerna. vissa kan jag berätta allt från himmel till jord. andra bara det viktigaste.

jag söker ofta trygghet hos en kille.

jag hade det en gång, det är nog det jag vill ha tillbaka. en person som får mej inse att världen faktiskt är lika hemsk som jag tror ibland. en person som får mej att må bra helt och hållet.

för när den tryggheten jag kände för en person försvann.. tog den en riktigt stor bit av mej med sej. en riktigt stor bit.

 

jag är livrädd för att bli sårad och vågar inte ge allt i en relation till en början.

jag har blivit riktigt sårad en gång, jag tror att de är där det sitter.

att gå igenom samma sak igen... vore en mardröm.

ingen ska behöva gå igenom det. hemskt och drygt.

 

 

jag älskar min familj mer än allt på jorden.

vissa dagar jämför jag mej själv med min storebror. och känner mej då genast dålig. värdelös och alla sånna saker.

i min värld måste jag vara bättre än honom, eller precis lika dan, annars älskar mina föräldrar inte mej?

skitsnack, jag vet. men det är så jag känner vissa dagar.

 

det värsta jag vet, är en ganska lång lista. haha.

hela tiden kommer jag på nya saker, som jag faktiskt inte tycker om.

på den finns allt från småkryp till wannabes.

jag har sjukt svårt för lakris, spindlar och ormar.

 

egentligen tål jag inte stökiga rum. fast mitt kan de ut som en svinstia.

jag orkar bara inte ta itur med det.

jag har svårt för folk som inte kommer i tid. jag tycker egentligen att det är respektlöst och bara taskigt. men jag har ändra åsikt om den saken nu, iallafall när det gäller emilia. ;*

jag har lätt för skolan, behöver inte plugga ihjäl mej för att klara av ett prov. mina betyg kan jag inte klaga på heller.

 

jag är livrädd för att någon i min närhet ska dö. men inte för att jag ska göra det.

jag har aldrig varit på en begravning. och hoppas att jag inte ska gå på en heller.

 

jag måste bara skriva av mej, ni behöver inte läsa allting :)




vattumannen- egenskaper astrologi stjärntecken

vattumannen är ofta före sin tid och väljer att gå sina egna vägar. en egensinnig nytänkare som eftersträvar frihet och oberoende. vattumannen är självständig och har ett stort frihetsbehov. vattumannen ogillar inblandning från andra. lyssnar gärna på råd, men gör i slutändan allting på sitt speciella sätt. ofta mot strömmen, djärv, företagsam och idérik. 

vattumannen är en stor humanist som gärna engagerar sig i sociala frågor. en vid och framförallt brokig bekantskapskrets är kännetecknande. vattumannen blir lätt uttråkad av det vanliga, monotona vardagslivet. den som är präglad av detta lufttecken föredrar omväxling och har en dragning till udda, kreativa människor som har förmåga att leva efter sina egna normer. 

vattumannen har ofta annorlunda intressen och okonventionella åsikter och kan vara bestämd och oberäknelig. vattumannen följer sina impulser och kan upplevas en smula nyckfull och rastlös. många upprorsmakare, rebeller och trendsättare är präglade av detta tecken. en djärv och företagsam läggning är kännetecknande. 

planeten Uranus är tecknets härskare. den enda planet i solsystemet som inte följer ett givet mönster utan har sina egna astronomiska regler! det oväntade, originella sättet att förhålla sig till omvärlden är kännetecknande för vattumannen. envis och bestämd, hopplös att påverka och styra, men härligt uppfriskande med sin ungdomliga rebellanda och företagsamhet!

andra tankar


min pärla är underbar! tack mami& papi


nu har våra gäster åkt, det var jätte trevligt att ha dom här! underbara människor
snart åker vi upp till farmor :) ska äta kalkon lunch och öppna paket (;
mysigt! (btw, jag är inte kortast i familjen melander längre (; växt om farmor! viktigt)
sen blir det nog emilia, jag älskar dej tjejen!

pusss


alla har sina egna val i livet, vi andra får nog acceptera dem :)
men, men måste stå för det man väljer.
stå för sitt kast.
det hoppas jag att du gör nu hjärtat :)
jag älskar dej vilket som, även fast saker och ting har blivit svårare.
vi kan inte vara sluta försöka, båda två .

tankar

jag undrar hur jag kan vara rädd för någonting,
som inte finns där längre..
det skrämmer mej, mina egna tankar om detta.

jag är livrädd för att göra bort mej,
oavsett vad.
för att säga fel saker, bli utskrattad
- vad som helst.
jag är rädd för andras åsikter?
för vad dom tycker om mej och sånt

men livet förändras, är det inte så?
hela tiden verkligen.. och det viktigaste är hur man hanterar det.
jag anser att vänner& familj är viktigast av allting.
och jag förstår inte folk som lämnar alla sina vänner för något annat.


jag älskar att läsa böcker..
att sitta i en egen värld där ingenting stör en.
där man får ha sina egna tankar, sina egna åsikter
- utan att någon bryr sig om dem.
dom ger mej alltid tankeställare.






ordspråk om kärlek

-det är bättre att ha älskat och förlorat än att bara ha förlorat.

-det är med den sanna kärleken som med spökena:
alla talar om den, men få har sett den

-det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång.

-känn efter själv, känn hur livet svallar i dig.

-gammal kärlek rostar aldrig.

-glöm inte att älska dig själv.

-innan du ger dig in i kärlek, lär dig springa över snö utan att lämna fotspår.

-jag sökte kärleken - och förlorade mig själv.

-jag tror på kärleken. det är mitt största fel.

jag älskar dej!


- älskling jag vet hur det känns.. när broar till tryggheten bräns.
fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå


jag vet inte längre, men det löser sig

jag vet inte om jag vill stanna kvar och andas ett tag, eller lämna allt bakom mej

hela hösten har gått åt tankar och funderingar
på livet idag, och livet som jag levde förut
jag har fortfarande svårt att förstå hur allting kan förändras så snabbt
bara sådär, och jag har ändrat åsikt om någonting.

jag och min underbara vän sofie satt i bastun i onsdags och snackade om det här
tänk, för två år sen gick vi i 6an..
jag kan inte ens beskriva med ord på hur mycket jag förändrats de senaste åren.
jag undrar om det är spänningen vi tonåringar söker ibland
att testa gränser, se hur långt man faktiskt kan gå och det fortfarande är okej.

de senaste halvåret har jag lärt mej att ta hand om mej själv,
stå på mina egna två ben
jag har inte lutat mej mot någon annan lika mycket som jag gjorde förra året
det är de sista jag har.
jag har testat nya saker, lärt mej nya grejer
jag har vågat vara den personen jag faktiskt vill vara.
"men det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart,
och när jag känner så tänker jag på dej"
men livet går faktiskt vidare, det har jag lärt mej

dagarna är olika långa nu för tiden
vissa verkar aldrig ta slut
medans andra bara försvann.

det är enkelt att vara efter-klok och ångra det man gjort
men hur myckte lär man sig av det?
allting händer för av en anledning, iallafall enligt mej.
det är något jag tror starkt på
men inte tillräckligt starkt för att våga leva helt och hållet på det.

jag tror på mej själv idag
på ett helt annat sätt mot i augusti.
jag har lärt mej att leva med mina misstag
jag vet mycket bättre hur jag ska hantera saker
jag är redo för att gå vidare i ett helt annat liv.

men ändå är jag rädd för saker som ska hända.. alltså förändringar
jag vet att en dag kommer jag sluta nian
-&skiljas från mina underbara vänner
en dag kommer jag flytta ifrån smedjebacken
-något som vissa dagar skrämmer mej, och andra gör mej glad& förhoppningsfull

en dag kommer jag gå vidare i livet, lämna smedjebacken och ge mej ut i världen.
det som skrämmer mej då, är att jag en dag ska stå på mina egna ben, helt och hållet
kanske utan några föräldras hjälp
kanske utan några vänner som får mej att må bra
kanske utan en trygghet till staden jag växt upp i

men jag har bestämt mej för att klara det,
hur svårt det än blir


men just nu ska jag fortsätta leva mitt underbara tonårsliv!
ingen har sagt att det här skulle vara enkelt,
men det kommer bli bra, förr eller senare!


förändringar?

jag har funderat mycket på förändringar,
de kan vara både positiva och negativa.
hursomhelst är jag rädd för dem, jag är rädd för att förlora den trygghet som jag lever i.
för vad händer när man plöstligt står där, helt ensam?
utan att ha någonstans att ta vägen.

allting kan förändras på en minut, sekund.
ena stunden är allting underbart, man skrattar och är bara glad.
i nästa har allting förändrats, bara sådär.

alla har någon gång varit med om en stor förändring.
det tror jag nog.

men ibland måste man kämpa för att ha kvar någonting.
ibland är det vänskap, kärlek eller något annat.
man kan inte luta sig tillbaka och tro att allting ska bli bra,
det funkar inte så.
även om man måste ge allt lite tid.

men det kommer bli bra, det blir det alltid.
även om det inte blir precis som du trodde att de skulle bli.

beautiful- eminem

walk my shoes, just to see
what it's like, to be me
all be you, let's trade shoes
just to see what i'd be like to
feel your pain, you feel mine
go inside each other's mind
just to see what we find
look at shit through each other's eyes

but don't let 'em say you ain't beautiful
they can all get fucked. just stay true to you
don't let 'em say you ain't beautiful
they can all get fucked. just stay true to you

nope




- never look back.


Tidigare inlägg
RSS 2.0