okej, vi kör
Har kommit på en sak som gör flytten lättare. Att springa. Jogga. Gå. Röra på sig. Se förändringar på kroppen, välmåande och bearbetning utan att behöva tänka. Livet känns bra. 11 veckor tills min enda adress kommer finnas i Uppsala. Hur sjukt är inte det? Och imorgon är det 6 veckor tills vi säljer huset. Tills vi ska vara utflyttade helt och hållet samt lämna nycklarna. Längtar med en skräck.
Märker på vänner vilka som är äkta eller inte. Har blivit förvånad över vilka som står på min sida och vilka som valt att backa på slutet. Deras val, ska sluta bry mig om folk som inte bryr sig om mig.
Gråter inte om jag inte har ont i ryggen, sjukt va. Går och väntar på att det ska explodera, men ja. Trivs med mig själv. Älskar mig själv. Efter 16 år har man rätt att göra det. Det är bra att kunna älska sig själv.
Är inte ledsen, är inte glad. Det är otroligt tomt i vårat hus och värre ska det bli. Mitt rum är det som är helt. Vill men vill inte rensa. Det gör ont.
Vi hörs
empty
I'm hearing what you say, but I just can't make a sound.
