chariot

Men jag är trött på att vara på ett ställe i mitt liv där jag inte vet någonting om någonting alls. Om flytten, mina vänner, killar och allting. Vissa saker är det skönt att inte veta, men flytten är det svårt med faktiskt. Längtar ibland så varenda cell i min kropp nästan spricker och ibland gör det så ont att jag bara vill lägga mig i fosterställning på golvet och gråta. Med andra ord, jag är osäker.

Idag, insåg jag att antalet vänner jag anser vara min äkta vänner på riktigt går nästan att räkna på en hand. Skrattretande va? Men jag räknar dock in min äldsta kusin i antalet. Hon är så stark, så smart och så otroligt snäll. Kan börja gråta ibland för att jag saknar Henne så otroligt mycket. Men snart kommer de hit. 
Fyra(tre) tjejer i min ålder, typ 2 killar sen min bror och några fler i släkten är antalet äkta vänner. OCH jag älskar dem så otroligt mycket.

Nu är datum ändrade, dock till det bättre och det känns bättre. Dock närmare och stressen börjar smyga sig fram. Lovar mig själv att jag inte ska gå in i väggen, få en ätstörning och gå ner för mycket i vikt under flytten. LOVARLOVARLOVAR. Vill inte hamna någonstans i närheten av ångest igen, det vill jag verkligen inte!

Förstår inte varför jag skriver detta i min gamla blogg. Kanske för att jag inte vill att någon ska läsa eller för att någon ska. Förvirrar mig själv, haha.