chariot

På hösten tänker jag ofta tillbaka
tillbaka på tider som jag varit glad, ledsen och arg.
Jag vet inte varför jag gör så, varför jag tvingar mig själv att spela upp minnen i huvudet.
Kanske längtan till en tid då jag mådde bra, bättre, bäst?
Kanske för att förstå hur mycket jag växt sen den tiden och vad jag har läst mig om folk.
Vad jag lärt mig om mig själv.

När jag gick i 4an, trodde jag aldrig att jag skulle bli sviken av en vän.
Jag kommer ihåg en gång när jag bubbelbadade med min älskade kusin tobias och han sa:
"Vad du än gör, ta hand om dina vänner när du kommer upp i högstadiet.
var rädd om dem, försiktig med vad du säger och vad du gör"
Då var högstadiet hur långt bort som helst och jag förstod inte vad han menade.
Ville kanske inte förstå, att förlora en vän var någonting jag inte upplevt innan.

Men i 6an började hormonerna spöka med oss tjejer och vi bråkade, blev osams med folk man alltid stått nära och älskat.
Man förstod liksom inte varför allting hängde.
I 7an började killar komma in i bilen, man fick ännu mer vänner, vissa som betydde mer och andra mindre.
Man förlorade, vann och gick vidare.

Vad jag egentligen vill säga, är att trots alla motgångar jag mött,
trots alla gånger då allting varit skit och ingen har förstått, tog man sig upp.
Med eller utan hjälp.
Trots att det ser mörkt ut, en lång väg att gå så går det bra.
Det går tillslut.
Och du kommer vara glad att du tog dig upp.
Även om det tar ätstörningar, festande, idiotiska handlingar för att förstå vad man ska göra.
Vilken väg som man ska ta för att komma upp.
Man får sörja, har det hänt någonting får man vara ledsen. Det är okej, tvivla aldrig på det.
Man har rätt att säga ifrån om någon gör illa en.
Jag behöver inte vänner som gång på gång hugger mig i ryggen, och de behöver inte mig.

Därför försöker jag att ge all min kärlek till de som inte hugger mig i ryggen, de som bryr sig om mig och de som jag bryr mig om.
Min underbara familj, storebror och mina vänner.

Jag vet att livet inte alltid är lätt.
Ingen är perfekt och man är inte alltid glad.
Men man har rätt att vara irriterad.
Och man ska ta hand om sina vänner, för de behöver man mer än men egentligen tror.

Men jag tror starkt på att om jag är glad, skrattar mycket och utstrålar mycket energi så kommer flera att bli glada i min närhet. Det smittar av sig.
Så tänk på det, att ett leende kan göra någons dag.