chariot

en chans att förstå mej mera, kanske.

jag skulle vilja lära känna mej själv.

nog för att jag vet mest om mej, vill jag komma till djupet.

jag skulle vilja veta varför jag beter mej på ett visst vis.

varför jag gör som jag gör, reagerar som jag reagerar.

jag liter mer på killar än tjejer.

killar håller de dom lovar, dom är tysta om saker dom ska vara tysta om.

dom skvallrar inte på samma sätt som oss tjejer.

för det gör vi, även om vi lovar att vara tysta, så säger vi det till någon.

mina djupaste hemligheter berättar jag mina närmaste, men på något sätt är det enklare att vara ärlig mot en kille.

fast jag litar på mina tjej kompisar också. och dom jag litar på vet vilka dom är.

det är speciellt med dom tjejerna. vissa kan jag berätta allt från himmel till jord. andra bara det viktigaste.

jag söker ofta trygghet hos en kille.

jag hade det en gång, det är nog det jag vill ha tillbaka. en person som får mej inse att världen faktiskt är lika hemsk som jag tror ibland. en person som får mej att må bra helt och hållet.

för när den tryggheten jag kände för en person försvann.. tog den en riktigt stor bit av mej med sej. en riktigt stor bit.

jag är livrädd för att bli sårad och vågar inte ge allt i en relation till en början.

jag har blivit riktigt sårad en gång, jag tror att de är där det sitter.

att gå igenom samma sak igen... vore en mardröm.

ingen ska behöva gå igenom det. hemskt och drygt.

jag älskar min familj mer än allt på jorden.

vissa dagar jämför jag mej själv med min storebror. och känner mej då genast dålig. värdelös och alla sånna saker.

i min värld måste jag vara bättre än honom, eller precis lika dan, annars älskar mina föräldrar inte mej?

skitsnack, jag vet. men det är så jag känner vissa dagar.

det värsta jag vet, är en ganska lång lista. haha.

hela tiden kommer jag på nya saker, som jag faktiskt inte tycker om.

på den finns allt från småkryp till wannabes.

jag har sjukt svårt för lakris, spindlar och ormar.

egentligen tål jag inte stökiga rum. fast mitt kan de ut som en svinstia.

jag orkar bara inte ta itur med det.

jag har svårt för folk som inte kommer i tid. jag tycker egentligen att det är respektlöst och bara taskigt. men jag har ändra åsikt om den saken nu, iallafall när det gäller emilia. ;*

jag har lätt för skolan, behöver inte plugga ihjäl mej för att klara av ett prov. mina betyg kan jag inte klaga på heller.

jag är livrädd för att någon i min närhet ska dö. men inte för att jag ska göra det.

jag har aldrig varit på en begravning. och hoppas att jag inte ska gå på en heller.

jag måste bara skriva av mej, ni behöver inte läsa allting :)