chariot

Jag vill nästan börja gråta för allting som händer ute i världen.
Jag är verkligen inte världens snällaste person som aldrig säger någonting ont om någon, men när jag ser ett litet barn som är lite överviktigt och står helt för sig själv på skolgården eller någon annanstans,
när jag ser hur elaka vissa personer är mot någon som kommer från ett annat land eller kanske bara en annan stad, när folk går på någon som har en mörkare hy än en själv, brister det för mig.
Jag vill bara springa fram och krama personen & berätta att allting kommer bli jätte bra, och hjälpa till lite. men där faller jag, jag vågar inte. mina ben står kvar och jag blir en svag åskådare som bara vill gråta lite för det känns bättre då. Jag vill förändra, stoppa mobbingen. Det är fel, men ändå så har jag inte mod att stå upp för dem. Men jag vill, det vill jag.


Tyck vad ni vill, men det är så jag känner :-)